Ibland ifrågasätter jag hur min hjärna resonerar. Sitter i förmiddags i den underbara solen och läser i lugn och ro, när jag helt plötsligt tänker att "jag borde städa bilen". Viftar bort den tanken och återgår till min bok men har inte längre någon aning om vad jag läser. Allt som finns i huvudet nu är att städa ur bilen. Så upp studsar jag och släpar ut dammsugare, vatten och trasa samt fönsterputs till vindrutan. Jag har tänkt länge att jag skulle göra detta en dag när det är uppehåll. Just idag var det liiite mer än uppehåll. Det var ungefär årets varmaste dag med 30 grader och gassande sol. Det inser jag ganska snart när jag krälar runt där och svettas som en gris, och tänker att jag förmodligen kommer att bränna både ansikte och armar. Men fin blev den och jag fick mig ju nästan ett helt träningspass.

När jag väl var färdig med bilen kände jag mig så produktiv att jag råkade städa hela lägenheten och köra fyra maskiner med tvätt av bara farten. Nu får det dock räcka för idag så att jag har lite energi kvar till min stepklass imorgon bitti.

Hoppas att ni som läser också har haft en fantastisk dag och jag önskar er en riktigt härlig helg!

Nu har jag dammat av hårdhandskarna och påbörjar rond två. Som jag skrev sist så tog det totalt stopp när jag hade kommit ganska precis halvvägs till mitt mål, så jag rådfrågade Ola (min Personliga Tränare) om hur vi skulle gå vidare. Vi beslutade oss för att jag skulle testa att äta lite mer under tre veckors tid så att kroppen får sig en omställning, för att nu sänka intaget igen. Jag är laddad till tusen för att köra på och se vad som händer!

Skall man lyckas med något man aldrig gjort förut så får man räkna med att det kan dyka upp hinder på vägen. Antingen tar man sig förbi dem, eller så är kanske inte målet tillräckligt viktigt för att göra det. När jag känner skillnaden på hur mina leder mår denna veckan jämfört med de tre veckorna då jag sakta men säkert gick upp så vet jag att målet är viktigt för mig.